Johanna och Martin

Ålder:
Johanna är född 1976 och Martin 1975.

Yrke och utbildning:

Vi båda är gymnasielärare. Våra ämnen är svenska, matematik, religion, filosofi och historia.

Bakgrund:

Johanna är från Halmstad och Martin är från Karlshamn. Vi träffades på Parentesen i Lund där vi bodde grannar. Sedan 1998 är vi ett par och sedan år 2000 är vi ett författarpar. Numera bor vi i Ystad.

Starten:

Började skriva efter en semesterresa till Kreta år 2000. ”Vi var tämligen uttråkade båda två och efter ett par G&T på balkongen bestämde vi oss för att skriva deckare tillsammans. Tidigare var vi båda, ska vi kallade det för semiförfattare med mycket prestige. Vi tävlade inbördes om vilken av oss som var den bästa författaren. Men med samarbetet nådde vi absolut än högre nivå.

Hur går det till när ni skriver?

 

Inte helt enkelt att förklara. I familjen har vi tre författarskap eller språk om man hellre vill använda det uttrycket. Johannas, Martins och Limme-Palmqvists (vårt) språk. Tillsammans använder vi oss av något slags kompromisspråk. Om vi blir oense om något får vi sätta oss vid köksbordet och försöka hitta en uppgörelse. Detta gäller allt från hela intrigen, till meningsbyggnader, till enskilda ord. Om vi fortfarande är oense efter detta (vilket händer i cirka 5 procent av fallen) utlyser vi en tävling där båda skriver kapitlet vi bråkar om. Det kan handla om att vi är okontanta kring perspektivet. Johanna vill kanske skriva ur Eldfeldts perspektiv och Martin ur Jönssons. När vi slutligen jämför de skrivna akterna med varandra brukar vinnaren framträda som en självklarhet. Hela denna metod är mycket ineffektiv och inget som kan rekommenderas. Fast vi bryr oss föga om processen. Det enda som intresserar oss är den färdiga boken. 
 

Språket:

Många deckarförfattare bli ofta utskällda för sitt förfärliga språkbruk. Ibland helt korrekt, ibland oförtjänt.  Vi vann priser för vårt språk långt innan vi insåg att vi var deckarförfattare. Vår stil, som en del recensenter uttrycker som omisskännlig, tilltalar en del och skrämmer möjligen andra. Vår ambition är att vår stil ska kännas igen. Ge en person ett brottstycke ur en av våra böcker och personen ska efter att ha läst ett par rader ropa: Aha, Limme-Palmqvist! (frugan tycker detta låter pretentiöst så ta det på rätt sätt) Sedan får förstås inte språket lägga sig som en hinna i en kriminalroman eftersom sådant helt enkelt drar ner spänningen.

Favoritroman i genren:  

J: Gone baby gone av Dennis Lehane

M: Den vedervärdige mannen från Säffle av Sjöwall/Wahlöö förstås. I den historiska subgenren gillar jag Saylor och så ikonerna Eco och Pears förstås.

Favoritdeckare på tv:

J: Law and order

M: The Streets of San Francisco


Favoritkaraktär egna böcker:

J: Simon Eldfeldt

M: Henrik Wiik